Bristande inkluderande krisberedskap i Norden samt Åland
Rekommendationer från HNR:
1. Personer med en funktionsnedsättning och organisationer som företräder dem ska inkluderas i arbete med regelverk och lagstiftning inom krisberedskapsarbete i enlighet med UNCRPD (konventionen), artikel 11.
De nordiska funktionsrättsorganisationerna kan se bristande inkludering när det gäller krisberedskap inom samtliga länder och självstyrande regioner. Personer med en funktionsnedsättning och organisationer som företräder dem bör involveras redan i ett tidigt skede när nya lagar och regelverk tas fram.
2. Ett människorättsperspektiv ska vara i fokus då strategier tas fram för praktiskt genomförande av kris- och katastrofhantering.
Personer med funktionsnedsättning ska beaktas och deras särskilda behov ska tillgodoses då det gäller exempelvis evakuering och civilberedskap, i enlighet med UNCRPD.
3. Tillgänglighet och inkludering ska genomsyra krisberedskapsarbete i de nordiska länderna.
Skyddsrum, informationsmaterial, alarmsystem och möjlighet att kontakta räddningstjänst vid kris ska vara tillgängligt och inkluderande för alla.
4. Forskning om och utvärderingar av inkluderande krisberedskap behövs inom hela Norden.
De nordiska länderna och självstyrande regionerna har bristande kunskap om hur regionerna tillgodoser skyddsbehoven för personer med funktionsnedsättning vid en kris. Utvärderingar behövs om lokala kommuners och myndigheters kunskap om inkluderande krisberedskap.
5. Nationella strategier för inkluderande krisberedskap behöver stärkas i de nordiska länderna.
Bristande nationella strategier inom inkludering och krisberedskap har påtalats av UNCRPD-kommittén i flera av de nordiska länderna. Personer med funktionsnedsättning ska involveras när nationella strategier tas fram. Ansvarsfördelningen mellan stat och kommun när det gäller inkluderande krisberedskap bör klargöras. Den befolkningsnära krisberedskapen ska ha ett tydligt ansvar att inkludera personer med funktionsnedsättning i händelse av kris.