SKÄRMBILD DEBATT
ÅHF Hem > Debattartikel om nedskärningar i KST:s budget i Ålandstidningen

Debattartikel om nedskärningar i KST:s budget i Ålandstidningen

Ålandstidningen publicerade den här debattartikeln skriven av Funktionsrätt Ålands verksamhetsledare Karl Wahlman, i lördagens tidning den 9 december:

Nedskärningar hotar de mest sårbara

I dagens samhälle, där ekonomin allt oftare styr politiska beslut, är det av yttersta vikt att inte förlora fokus på de mest sårbara samhällsgrupperna. Okritiskt genomförda inbesparingar och nedskärningar inom socialvården kan leda till omfattande lidande för många och resultera i samhällskonsekvenser som skapar större kostnader, ökad utsatthet, marginalisering och lidande. Tyvärr är detta en utveckling som hotar Åland.

KST:s förbundsstämma har beslutat att kommunernas socialtjänst ska spara mellan femhundratusen och en miljon euro det kommande året, enligt det budgetförslag som en enig förbundsstyrelse förelagt förbundsstämman. Utöver det har stämman beslutat att KST:s budget för planåren 2025 och 2026 enbart får öka med totalt 1,5 procent. Med de sammanlagda nedskärningarna och denna blygsamma budgetökning är det omöjligt att bedriva en fungerande socialvård. Det går inte ens att uppfylla alla av socialvårdens lagstadgade skyldigheter, enligt KST:s ordförande. KST:s egna konsekvensanalys av dessa inbesparingar, som förevisats förbundsstyrelsen, visar att många utsatta samhällsgrupper kommer att lida av nedskärningarna. Detta gäller inte minst personer med funktionsnedsättning, som ofta befinner sig i en mer sårbar position jämfört med andra grupper.

Att banta ner KST:s budget i ett redan ansträngt personalläge bör tas på stort allvar. En personalbrist och relativt hög personalomsättning fördröjer handläggningstiderna inom funktionsservicen, samtidigt som det kan leda till felaktiga beslut. Detta äventyrar klienternas rättsliga skydd och tillgång till tjänster.

Justitieombudsmannen i Finland har upprepade gånger varnat myndigheterna i Finland för att handläggningstiderna är för långa inom funktionsservicen, vilket även ÅMHM har påpekat till KST. Flera studier har visat att det lönar sig att satsa på välfärden. Ju mer vi investerar i välfärd, desto bättre blir vår hälsa, vår livslängd ökar och ojämlikheterna i samhället minskar. Detta innebär dock inte att jag förespråkar att människor bör förlita sig på bidrag i stället för att arbeta, utan jag anser att de som inte har tillräckliga resurser för ett drägligt och värdigt liv ska få stöd från samhället och möjligheter att delta och utvecklas på lika villkor som andra i samhället.

Några av dessa potentiella stöd är utkomststöd, sysselsättningsåtgärder och social rehabilitering – som nu hotas av nedskärningar i dagens Åland. Pengar spelar roll, och för dem med knappa ekonomiska resurser kan små summor göra stor skillnad. Ett exempel på detta är en studie utförd av Stockholms universitet där två grupper som led av psykisk ohälsa jämfördes. Den ena gruppen fick 500 kronor extra att röra sig med varje månad. Resultaten visade att gruppen som fick ett större ekonomiskt utrymme inte bara mådde bättre psykiskt utan också hade färre inläggningar på psykiatriska avdelningar under testperioden jämfört med den andra gruppen. Det som för en person är en småsumma kan vara livsavgörande för en annan. Statistikcentralens senaste uträkningar i Finland visar att allvarlig materiell och social deprivation upplevdes av 6,1 procent av personer med funktionsnedsättning, jämfört med endast 1,3 procent när man tittade på resten av befolkningen över 16 år. Förmodligen ser dessa siffror värre ut i skrivande stund.

Nu befinner vi oss i ett ekonomiskt läge – eller nödläge får man väl säga – där många redan har det svårt ekonomiskt och behöver stöd för att få ihop en fungerande vardag. Undersökningar har visat att allt fler är tvungna att göra avkall på mat, läkemedel eller läkarbesök på grund av brist på pengar. De stigande kostnaderna har gjort det utmanande för allt fler att leva ett drägligt och värdigt liv. Utan en fungerande socialtjänst som kan stötta utsatta personer när de behöver hjälp är vårt samhälle inte längre ett välfärdssamhälle. Inbesparningar på sysselsättningsåtgärder utgör ett annat exempel på hur nedskärningar kan påverka utsatta grupper i samhället. Sysselsättningsåtgärder, där KST enligt deras beräkningar kan spara 50.000 euro, spelar en central roll i att skapa en rättvis och inkluderande samhällsstruktur.

När människor ges möjlighet att aktivt delta på arbetsmarknaden stärks deras ekonomiska ställning, självkänsla och välbefinnande. Att spara på dessa åtgärder riskerar att ytterligare marginalisera redan utsatta människor, vilket leder till högre samhällskostnader. Forskning visar att arbete inte bara genererar en inkomst utan även främjar social integration och hälsa. När människor känner sig produktiva och delaktiga minskar risken för psykisk ohälsa och social isolering. Detta är särskilt relevant för personer med funktionsnedsättning, som kan ha extra utmaningar att hitta meningsfull sysselsättning och delta i samhället.

Deras möjligheter i samhället riskerar begränsas ännu mer om de som sitter på makten inte är redo att stå upp för ett rättvist samhälle där mänskliga rättigheter tas på allvar. Nedskärningar har en tendens att påverka de utsatta i samhället mest. Det är sällan de som har välstånd som blir lidande av att bostadsbidraget eller utkomststödet minskar. Samtidigt är det de resursstarka som har makt att besluta över hur de gemensamma resurserna används.

Det är av yttersta vikt att politiska beslutsfattare och samhällsaktörer ser bortom kortsiktiga inbesparingar och i stället investerar i välfärden, särskilt när nedskärningar hotar de mest sårbara i samhället. Genom att stödja människor genom sociala åtgärder skapar vi inte bara ett solidariskt, rättvist och inkluderande samhälle, utan vi investerar också i en rättvis och hållbar framtid – en nödvändighet vi inte kan blunda för.

Under dessa utmanande tider får vi inte glömma bort att medkänsla och medmänsklighet är två av våra viktigaste tillgångar. Att hjälpa människor i svåra situationer är inte bara samhällets moraliska skyldighet utan också en investering som kommer att betala sig i form av ett starkare och mer välmående samhälle för alla.